Varför?

En barndomsvän till mig, kännt henne sedan vi var runt 1 år.... Vi gick på dagis tillsammans när vi bodde i kungsängen... Sen flyttade vi till Bålsta båda två och vi var väldigt nära vänner, gick i olika skolor men det gjorde inget.... Sen när vi började högstadiet å upp i gymnasiet tappade vi kontakten, vi möttes ofta men hälsade endast.... Men nu för några år sedan så tog vi äntligen upp kontakten igen, vi träffas nån gång om året å det e så kul att prata med henne igen..... Hon betyder så mycket för mig ska hon veta!!!! Sen igår Så satt jag å kollade på nätet, om nån hade skrivit nåt om min kära vän fött sin son eller inte, hamnade på hennes svägerskas blogg, åh då får jag se att han var född men ej levande.....det absolut värsta som kan hända en förälder..... Tårarna bara rann!!! Var tvungen att läsa det flera gånger, trodde jag läste fel, för det kunde ju inte stämma... Strax därefter får jag ett sms av min vän, där hon berättade vad som hänt deras fina son!!! Jag har sedan dess inte kunnat tänka på nåt annat, jag kan inte förstå hur de måste kännas för dem! Vad ska man göra själv, hur är man en bra vän i en sån här situation...... Jag vill finnas där för henne, för dem men hur? Alla mina tankar går till er!!! Detta är inget nån ska någonsin behöva gå igenom!!! Vet inte vad jag ska säga, man e så full med känslor å tänker på dem...

Kommentarer
Postat av: Marie

Ja det är helt ofattbart. Det har fällts många tårar under dom här dagarna och man vill bara vakna upp ur den här mardrömmen. Igår fick vi äntligen träffa dom och vi har gråtit, kramats och visat att vi finns där för dom. Mer kan man inte göra för inga ord kan få dom att må bättre igen. Usch det är så hemskt och man vill bara ta bort deras smärta =´(

2010-11-27 @ 10:43:56
URL: http://thefairytales.blogg.se/
Postat av: Hanna

Hej

En nära vän till mig var i v. 40 när hennes dotter plötsligt somnade in i magen. Det har varit en svår tid och man vet inte vad man ska säga...men jag har varit mig själv och sagt det till henne o pappan att jag är rädd att säga fel saker osv. Men att bara vara mig själv har varit det bästa. Oskar o jag var med på begravningen..det var skönt att bara finnas där och krama om dem. Tilda kommer alltid vara deras första dotter även om hon finns i himmlen. Våga prata om det som hänt..För de som ärmed om det här finns det en hemsida som heter Solvända.se (tror jag det var).Det är en sida för föräldrar till Änglabarn.

Jag tror att du bara ska vara dig själv, varken mer eller mindre för då blir det fel. Och tänk på att om flera månader när en del tror att sorgen lättat för dem, så kan det vara då som dem förstår sin förlust på allvar, när chocken lagt sig.

Var bara en god vän. Det är det de behöver nu.

kram Hanna ("kusin")

2010-11-28 @ 21:32:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback