Tuff tid framför oss
Man sitter bara å väntar nu på besked från Försäkringskassan, har de inte hört av sig i slutet på veckan så ska jag ringa....Gissa om man är nervös, vill inte bli nekad igen, speciellt när man vet hur man mår och har mått under 2 månader...och man har ju inte mått bra direkt....
känns så jobbigt att inte ha en inkomst, jag å stefan har bara betalat alla räkningar(vi har inga onödiga utgifter, inga lyxutgifter alltså), sen har vi handlat mat och tankat upp bilen eftersom det är det ända sätt jag tar mig fram på och nu så finns det ytterst lite pengar kvar som ska räcka månaden ut....om jag bara fått lite pengar så hade det inte varit några problem.....men allt löser väl sig..... men det är en sån jobbig väntan när man vet att man inte mår bra, varken fysiskt eller psykiskt...
Jag har nu iaf insett att jag inte kan sitta å tjura över hur ont jag har å så, jag försöker vara glad mera nu och det är bara att inse att det blir inte bättre för att jag tjurar, det går inte över men jag vill ändå kunna glädjas över denna bebis som sprattlar runt inom mig...
I onsdags hade jag gått halvvägs i denna graviditet och nu börjar man närma sig målet.....
jag velar också fram och tillbaka om hur jag ska göra med vaccineringen inför influensan.hört mig för med många och alla gör verkligen olika.vissa vaccinerar sig som gravid å vissa inte och jag håller med om argumenten från bådas sidor, vet bara inte vad som är bäst för mig.....
men jag har tills på söndag att bestämma mig, då är nästa vaccinerings tillfälle...
Blev så ledsen när jag läste aftonbladet tidigare, en 3 åring hade dött i följd av influensan och det berör en så mycket när man själv har barn kring den åldern......vad kan jag göra för att begränsa risken för min son, han får inte vaccinera sig heller.... Wilmer e mitt allt, han är den jag redan har som jag aldrig vill förlora.....
Jag kan ju inte hålla han hemma hela vintern när jag knappt kan ta hand om mig själv, men e jag tvungen så gör jag det, han är mitt allt....
Nu blev det en massa blandat i inlägget men det jag vill få fram är att framtiden kommer bli tuff, det känns så iaf....
känns så jobbigt att inte ha en inkomst, jag å stefan har bara betalat alla räkningar(vi har inga onödiga utgifter, inga lyxutgifter alltså), sen har vi handlat mat och tankat upp bilen eftersom det är det ända sätt jag tar mig fram på och nu så finns det ytterst lite pengar kvar som ska räcka månaden ut....om jag bara fått lite pengar så hade det inte varit några problem.....men allt löser väl sig..... men det är en sån jobbig väntan när man vet att man inte mår bra, varken fysiskt eller psykiskt...
Jag har nu iaf insett att jag inte kan sitta å tjura över hur ont jag har å så, jag försöker vara glad mera nu och det är bara att inse att det blir inte bättre för att jag tjurar, det går inte över men jag vill ändå kunna glädjas över denna bebis som sprattlar runt inom mig...
I onsdags hade jag gått halvvägs i denna graviditet och nu börjar man närma sig målet.....
jag velar också fram och tillbaka om hur jag ska göra med vaccineringen inför influensan.hört mig för med många och alla gör verkligen olika.vissa vaccinerar sig som gravid å vissa inte och jag håller med om argumenten från bådas sidor, vet bara inte vad som är bäst för mig.....
men jag har tills på söndag att bestämma mig, då är nästa vaccinerings tillfälle...
Blev så ledsen när jag läste aftonbladet tidigare, en 3 åring hade dött i följd av influensan och det berör en så mycket när man själv har barn kring den åldern......vad kan jag göra för att begränsa risken för min son, han får inte vaccinera sig heller.... Wilmer e mitt allt, han är den jag redan har som jag aldrig vill förlora.....
Jag kan ju inte hålla han hemma hela vintern när jag knappt kan ta hand om mig själv, men e jag tvungen så gör jag det, han är mitt allt....
Nu blev det en massa blandat i inlägget men det jag vill få fram är att framtiden kommer bli tuff, det känns så iaf....
Kommentarer
Postat av: Fru Evelina
hihi vad söt du är =)
hoppas det löser sig med f-kassan, de är verkligen inte de roligaste att ha att göra med!
kram
Trackback
