Lindiz1983

Idag kom min mellansyrra Malin hem till oss.jag skulle passa på att göra lite julgodis eftersom man får inget gjort med Wilmer hemma själv...så jag hann ner å handla å sen har jag gjort tre olika godisar....hoppas det blir gott bara....

sen så åt vi pannkaka till lunch, Malins önskemål så det blev jättebra, har suktat på det ett tag....

efter lunchen skulle Wille sova å det gick fort men sen sov han bara en timme å vägrade somna om....

så då har vi hunnit lekt massor, å så har han kollat på sin favvo fillm, Pingu!!!

nu käkar vi lite eftermiddag fika...gott med yogurt.....

sen blir det idol ikväll.....hejar på KEVIN....hope he wins.....

imorgon är stora dagen, våran glöggkväll....ska bli så kul!!!!
har en del till att inhandla men det hinner jag imorgon...

kram

Inatt sov äntligen Wilmer hela natten, eller nästan iaf....han sov inne hos oss när han väl vaknade men somnade fort om....

idag har vi lekt här hemma, stefan jobbar just nu.....spelat bandy , lekt med bilar osv....men helt plötsligt blev lillen trött så han somnade i famnen min...innan lunch tillochmed....men han har ju inte sovit bra den senaste veckan på nätterna å så så det kom väl nu i efterhand denna trötthet....
la han i våran säng å hoppade in i duschen, ska ju på 60 års kalas ikväll....
nu sitter  jag här å kollar igenom datorn innan han vaknar....

sitter å tänker på hur tiden gått fort i livet...kan inte fatta att jag å stefan varit tillsammans i 8år om  3 veckor...sen att våran son redan hunnit bli 15½ månad....om nästan precis en månad börjar han gå på dagis oxå....då kommer man missa så mycket  i hans utveckling, då kommer man inte längre vara först på att se allt ...kommer bli lite tufft för mig å stefan till en början men det ska bli himla roligt oxå...men men så är det, nån gång måste ahan ju börja....


Sen måste jag bara skriva några rader om nåt jag e så less å trött å arg på...jo min ev kommade operation å allt strul kring det......
Jag skadade mig för 3 år sedan i mitt knä, då jag gick till sjukhuset å det konstaterades att det var en liten menisk skada men inget man gör åt det....mer skada än nytta sa den läkaren till mig.....
gick och hade ont, försökte komma tillbaka med handboll men gick inte...intalade mig att knät var bra, för det sa ju läkaren, att det var sån liten skada att det inte var nåt problem....

nu  eller rättare sagt då, 2 år efter skadad fick jag nog, hade sån värk att jag inte orkade nåt, ramlade i trappen med Wilmer som var då 3 veckor(det gick bra med Wilmer men värre med mig)mitt knä hoppar ur hela tiden, behövs istort sett inge tryck alls för att den ska hoppa ur.
Jag kontaktade Idrottskliniken  i feb -08 och fick tid till april-08.han sa att jag måste magnetröntgas, det verkade inge bra....
röntgades i maj-08
kom tillbaka till idrottskliniken i juni-08 å han berättade att korsbanden var av och att inre och yttre menisken var skadad också....
så han skickade remiss till akademiska för operation i höst....tack tack sa jag nu visste jag att smärtan jag har haft i så många år var nåt å inte bara gnäll från min sida....
ringde akademiska efter 1 vecka å då berätta de att jag skulle till samariterhemmets sjukhus, de är de som tar hand om dessa skador, men då fick jag veta att de har semster stängt till mitten av aug-08, fick återkomma då....
sommaren gick och jag ringde, fick jag veta att jag skulle behöva vänta 6 månader om inte längre på opertionen, men att de har samarbetsavtal med Nacka  och att de har kortare väntetider så jag sa att då blir jag hellre skickad dit...kom dit i början på sep-07 till nacka och träffade en läkare där...som tydligen inte utför den opertion jag behöver(va fan gör jag här då tänkte jag)men iaf han skulle återkomma....
han ringde då efter  5 dar och berättar att han skickat vidare mig till nån specialist klinik....jaha, skickad vidare igen....
satt å väntade på brev i en månad sen kom det...då skulle jag till sophia hemmet i sthlm istället (vilket var iofs bra), var där i början på nov-08, träffade en jättebra läkare och vi kom fram till vilken operation jag skulle göra å så vidare...
sist säger han att Uppsala län måste godkänna att jag gör opertionen här eftersom det är sthlms län..jag sa ok, hoppas det blir så då....sen var det klart.....
så nu har jag suttit en hel månad å väntat på tid för operation men tillslut tröttnade jag så jag ringde sophia hemmet å frågade hur det  gick...då visade det sig att det var jag som skulle fixa godkännadet för opertionen av uppsala...kunde de inte sagt det på en gång, nu har jag förlorat en hel månad på detta....
men jag började ringa runt, eftersom ingen visste var jag skulle ringa,hamnade fel hela tiden tills jag efter 5 samtalet kom rätt, men då kom nästa problem, de måste ha original remiss från idrottskliniken... så jag ringde  sophia hemmet som tydligen borde ha den men det had e  de inte.....jag bara bröt ihop, grinade(orkar inte med mera motgångar just nu)
ringde min mamma och var så snäll att hon fortsatte ringa runt åt mig...efter 3 dagar så var iaf alla papper i sin ordning å nu hoppas vi verkligen att  all t är klart å att jag får opertion snart.

Jag fattar inte hur det kan vara så svårt att få operera sig i ett annat län än där man är skriven, sån J...a byråkrati å skit......
snart har det tagit ett helt år sedan jag kontaktade läkaren för min skada....att det ska ta ett helt år....när andra får göra det samma vecka som man sötkt läkare....
Jag känner mig verkligen som nån man skiter i bara för att jag inte gjorde detta för tre år sedan när skadan kom, men som sagt det gjorde jag men den där DÅLIGA läkaren på enköpings lassarett var ju totalt värdelös....fick mig att tro att jag inte hade några problem...., jo jag skulle gått  till läkaren efter det igen när jag fick fortsatta problem men dum e man ibland, sen blev jag gravid å då opereras man inte direkt....men nu e jag här å jag vill tas på allvar...

Folk ska bara veta hur ONT jag har haft och fortfarande har....jag önskar ingen att någonsin ha den smärta jag går med varje dag, den suger livet ur en, livslusten totalt....tänk er att inte kunna leka med sitt förstfödda barn som man längtat efter så mycket, att känna att man inte klarar det för sin j...a kropps skull....
Jag vill ha mitt liv tillbaka, leka med  min son, sluta beklaga mig hos min sambo om hur ont jag har hela tiden å glömma bort att han inte alltid mår så bra heller, kunna spela handboll igen, överhuvudtaget kunna ta en promenad igen......

det är allt jag begär....